Här finns människor som vill nåt (att bryta mot tabun)

Jag vaknade en morgon som mången morgon förr av att chefen stod och ropa och knacka på min dörr Han sa "du har fått sparken - jag tycker det är trist men vi ska rationalisera och du anställdes sist - ställdes sist." Jag begav mig ut i staden och såg mig runtomkring där fanns gamla, där fanns unga, som mest gjorde ingenting. Jag sa "låt oss gå samman, här i detta nu, massor finns att göra om vi bryter mot tabun, mot tabun." Vi hjälpte till i skolor, blev vårdbiträdens stöd, vi gjorde fint i parken och baka själv vårt bröd. Utstressade fick vila, hämta kraft till själ och kropp, och vi som gick på bidrag återvann vårt hopp, vann vårt hopp. Men plötsligt kom polisen och en bister facklig pamp vårt brott mot A-kass-regler var ett förfärligt övertramp kommunalrådet han muttra nått om "budget i balans" och "ni hotar fria marknaden med vidrig konkurrens". Konkurrens? Men det var ett misstag att försöka stoppa oss, människor som såg det, ja, de hjälpte till förstås, folk lämna hem och TV och man såg det ganska fort att det finns bruk för alla om allt ogjort ska bli gjort, ska bli gjort. Här kunde sagan slutat, lyckligt för all tid, men då kom militärer, rustade för strid, deras budskap ljöd kring världen, allt medan vi blev fler, "här finns människor som vill nått - de måste tystas ner, tystas ner!"