Den bär paradiset i dig

Du bär paradiset i dig Men med blicken fäst mot himlen, en fjärran horistont som du väl aldrig når Blir morgonstund av ljuv förväntan lätt till bitter afton, svekfullt kall Du bär paradiset i dig Men stadens larm och buller döljer bryskt oändlighetens ömma famn Och dagens stress och iver blir till natt där inga skuggor lyckas finna ro Så lätt att tro att vad du ser är allt som är Hör hur skogen talar