Det blåser på fånen

Jag har ordnat mitt liv, jag har makt och kontroll här finns ingen som säger emot När jag känner för kärlek så knäpper jag blott folk köar för att kyssa min fot Jag sitter på toppen av berget jag byggt och blickar ut över mitt guld Vid gränsen finns taggtråd och vakter jag hyrt av rädsla för inkräktares skull När de stormar min port får jag livslust igen Då känns det rätt att slå till med batong ... men vad har jag för plats när de slutar att klättra och sätter sig ner för att sjunga en sång ... Det finns stunder jag drömmer att guld blir till trä och att murarna rasar en natt Pyramiden blir grushög och jag blir en narr och ingen vill ta någons plats Då blir kärlek en handling för kärlekens skull något annat än om man betalt ... men så vaknar jag inuti slottet jag äger - jag ägs av - och som binder mig kvar