Historia

• Bilder
  

Lite historia om DFG, författat av Niclas Malmberg.

1998 KULTURNÄTVERK OCH PYRAMIDPROGG

I Värmland blev den första låten med svensk text signerad Malmberg/Nilsson klart; Farfar. De första två verserna hade Niclas med sig från Charley Truck i Äggyptens land, och Tomas kompletterade sången med en tredje vers vid kulturnätverkets träff. Ut Ur EU kunde ha varit nästa Malmberg/Nilsson-låt om det inte varit för det missförstånd som förelåg. Tomas framförde en svängig refräng med lite obegriplig text och tråkig vers, varpå Niclas skrev en ny text och ny vers. I efterhand visade sig det dock vara en Hoola Bandola låt som utvecklats. Sången gick inte bara hem i rena miljöpartisammanhang, men fick också “vanlig“ publik att ropa “Ur ur EU“ när Tomas framförde låten på en fest tillsammans med Daniel Lexell.

Sommaren tillbringade Tomas bland annat i Skellefteå med att spela in en EP med Skellefteå-DFG:KärnkJAftverk och MilJArder. En första upplaga av skivan var defekt. Tryckeriet medgav felet och gjorde en ny upplaga. Även denna var defekt, och proceduren upprepades med undantag att den upplaga som nu enligt tryckeriet skulle vara problemfri försvann i frakten. Vad gruppen skulle ta sig till med någa hundra defekta skivor var inte så lätt att klura ut.

Hösten innebar valrörelse och engagemang för Kulturnätverket i Almedalen och i Norrtälje. En planerad sverigeturné med språkröret Marianne Samuelsson uteblev, och i stället spelade man på gator. torg och Café Mumrik i Uppsala. Lördagen före valdagen arrangerade Uppsala kommun kulturnatt, och mp-Uppsala utnyttjade tillfället till att ha ett musiktält på St Eriks torg. Programmet innefattade både det sista framträdandet med Grön Ungdoms Kulturnätverk och det första med Uppsalavarianten av Den Förlorade Generationen. DFG bestod av Tomas Nilsson, utklädd till kung, Daniel Lexell, utklädd till “kapitalet“ och Niclas Malmberg, utklädd till “högerspöket“. Vid ett par av låtarna fick man förstärkning av två kulturnätverkare, Johanna Waltersson och Ronja Liljedahl.

Ungdomslokalen Grand blev nu scenen för Den Förlorade Generationens utveckling i Uppsala, med fyra spelningar under hösten. Den första var en festival med Djurens rätt som arrangör. DFG uppträdde först som ett vanligt band på stora scenen. Men när text och musik inte riktigt verkade nå ut i den stora lokalen, satte sig Tomas, Daniel och Niclas och spånade på en musikteaterföreställning:Pyramidprogg. Någon timme senare framförde man musikteatern i caféet på övervåningen. Framträdandet fick mycket riktigt ett bättre mottagande nu när det både var närmare till publiken och sångtexterna fördes fram med hjälp av en ramberättelse.

Nästa Grandspelning var även det en festival, Uppsalabor mot rasism. Nu upprepade gruppen Pyramidprogg, med finslipad ramberättelse, en specialskriven låt - Det blåser på fånen - och några medaktörer i form av vänner från Spektakelgruppen. Ett tredje och sista framförande av Pyramidprogg gjordes så i Eskilstuna på ett ungdomscafé. Daniel kunde inte vara med och i stället ryckte flöjtisten Johanna Waltersson in och hjälpte till. Tomas och Niclas tog tillfället i akt att efter DFG:s framträdande också genomföra en konsert som Inside a mirror.

Även nästa spelning, på allaktivitetshuset Verkstan, var i form av Tomas, Niclas och en flöjtist, Tullia Haglund. Enligt devisen spelning ger spelning fick man några veckor senare spela på Club Lindormen, men nu var Daniel tillbaka.

Hösten avslutades med två konserter på Grand. Vid den första agerade man förband åt Lars Winnerbäck och gruppen, som för tillfället var förstärkt av två besökande Skellefteå-DFG:are - Linn Saarinen och Andreas Nilsson - äntrade scenen i form av någon sorts demonstrationståg. Både denna konsert och den påföljande dokumenterades på video. Den senare konserten var en del av Djurens Rätts luciaarrangemang och gruppen tog tillfället i akt att spela i form av ett luciatåg, och den normala gitarrkompet ersattes av pianoackompangemang. Elpianot lyckades man transportera på buss från Niclas och Tomas lägenhet på Djäknegatan till Grand. Som lucia agerade Anna Haern och i övrigt bestod tåget vid sidan av Tomas, Daniel och Niclas av Astrid Norén, Matilda Elgerud och Andras Nilsson.

1999 MUSIKTEATER OCH MALAJKA

Trots att Tomas flyttat från Uppsala hindrade det inte honom att delta vid gruppens spelningar. Våren ägnade man helt åt musikteater. Först i raden var Skogsföreställningen. Man hade fått en förfrågan att spela på Urskogsrock på Café 44 i Stockholm och skräddarsydde en föreställning för tillfället. Daniel agerade träd som hotades skövlas av kapitalisten Tomas och arbetaren Niclas. Till trädets hjälp stod två skogväsen, Astrid Jansson och Nina Persson, medan en tillväxthäxa, Astrid Norén, manade på skövlingen. Hur föreställningen skulle sluta var en öppen fråga och avgjordes hur publiken valde att ställa sig. Som väntat valde de flesta att hjälpa till att skydda trädet, men några tog skogsskövlarnas parti och kampen blev därför hård. Gruppen använde föreställningen även för ett engagemang på Grand.

Nästa musikteater var Försöksdjuren, som skrevs inför ytterligare en spelning på Grand med Djurens rätt som arrangör. Den elaka försöksprofessorn, Tomas, höll en rad djur inspärrade och utsatte dem för experiment, men de räddades till sist av djurrättsaktivister. Gruppen hade nu utökats med ytterligare två aktörer; Magnus Lindén och Anna Kulin. Även denna föreställning kördes i repris. Först på Sergels torg, i samband med en djurrättsdemonstration, och sedan på solscenen vid Urkultsfestivalen. Framträdandet där kanske dock snarare var undertecknat Grön Ungdoms Kulturnätverk, med ett flertal GU:are som aktörer.

En tredje musikteaterföreställning skrevs till skolavslutningen och ett engagemang på Café Genomfarten; Balen. Tomas var vid det laget på väg till Tanzania och gruppen utgjordes av Niclas, Magnus, Anna, Nina, Astrid Jansson och Johan Matsson.

Hösten 1999 innebar en tämligen stor nyrekrytering av medlemmar. YoBa, en trumslagare från Namibia på sverigebesök, hade satt upp en lapp på Musikverkstan att han sökte spelkompisar, och med sina congas och afrikanska låtar bidrog han till att både ändra sound, sångspråk och låtmaterial till en del. Övriga nykomlingar var Samuel Possnert, Ylva Saarinen, Hanna Klockars, Jimmy Thorsell och Sonia

Fjolårets Grandspelningar genomfördes traditionsenligt, Djurrättsfestival, Uppsalabor mot rasism samt Luciarock. Nu handlade det dock inte om någon musikteater, utan rena konserter. Utöver dessa spelningar dök det upp tre nya engagemang. Först en spelning i Sävja med kyrkan som arrangör, sedan gig på Grön Ungdoms förbundsrådsmöte, och avslutningsvis ett framträdande på Djurens rätts veganjulbord.

En mur i ditt fönster sålde slut under hösten och stor efterfrågan fanns på fler exemplar. Men eftersom såväl inspelningar som mixningar hade gått fort beslutade man sig för att mixa om några av låtarna och att spela in en helt ny version av Sova under träd. Eftersom det dessutom fanns plats för ytterligare ett par låtar innan CD:n var fylld till bristningsgränsen passade man på att komplettera skivan med två låter komponerade efter det tidigare inspelningstillfället, Pax Americana och Mera Betong. Tomas var nu tillbaka i Sverige och kunde delta i inspelnings- och mixningsarbetet.

2000 EN DAG SOM IDAG OCH BARN-DFG

Med låten Mera Betong hade DFG inlett protesterna mot exploateringen av Uppsalas centrala grönområden. Inför hotet om skövling av Myrbergska skogen påbörjade man också ett mer konkret sätt att motarbeta att träden höggs ner. Flera av bandets medlemmar agerade trädkramare. Bilder på Astrid Jansson i träd förekom flitigt i UNT, och Tomas blev den sista trädkramaren att hålla ut, nerlurad av poliserna. Musikaliskt hjälpte gruppen också till genom att spela på en tillställning ordnad för att samla boende i området.

Under våren påbörjade man arbetet med en ny musikteater; En dag som idag. Föreställningen blev den musikteater som utnyttjades i flest tillfällen; på Café Mumrik, på Café 44 i Stockholm, På Grand och på en utomhusspelning vid Stockholms stadsmuseum. Huvudrollen i En dag som idag-föreställningarna innehades av Jimmy och på scen stod också en ny medlem, Paulina Sundin. I föreställningen förde man vidare den ironi som ofta tidigare genomsyrat texter till att också prägla melodier och arrangemang, vilket för nytillkomna lyssnare naturligtvis kunde innebära en svårighet att förstå vilka värderingar vad egentligen stod för

Grön Ungdom fortsatte att anlita gruppen vid olika arrangemang och under våren spelade man på en Piggkurs i Stockholm, senare på Grön Ungdoms sommarläger i Stockholms skärgård och under hösten på en Piggkurs i Göteborg. Vid dessa tillfällen uppträdde man dock som en kvartett, Tomas, Niclas, Astrid och Magnus vid det första tillfället, och med Jimmy i stället för Magnus vid det andra tillfället, och med Mi Rosenkvist i stället för Astrid vid det tredje tillfället.

Ännu mindre var gruppen, endast Tomas och Niclas, vid ett framträdande på Biologiska muséet i samband med Kattens dag. Spelningen kom ändå att få betydelse inför framtiden, då Kattens dag fortsatte att anlita gruppen varje år framöver, och då Biologiska muséet senare under hösten efterfrågade någons sorts barn-DFG, dvs konserter för en publik bestående av mestadels barn.

Under sommaren arrangerade kulturnätverket Den Förlorade Generationen en egen festival kring scenen i Källparken. Konst, teater, dans och musik stod på programmet, och naturligtvis var DFG en av programpunkterna. Inför festivalen gjorde Radio Uppland ett långt inslag om DFG. Även om intervjun fokuserade på att Tomas under sommaren bodde i ett träd i Nästen, fick gruppen också tillfället att få några låtar från En mur i ditt fönster spelade.

Under sommaren påbörjades också inspelningen av nästa CD, En dag som idag. Med några nyskrivna låtar förlängdes skivan gentemot liveversionen, men grundstommen var naturligtvis den samma. Föreställningen delades dock upp i två akter, med ett långt avbrott av motortrafiksljud mellan, för att illustrera tristessen på en motorväg.

I början av hösten åkte flera av gruppens medlemmar till Prag för att delta vid demonstrationerna mot IMF. Även om ingen riktig spelning var planerad, tog man tillfället i akt att sprida musik på gator och torg även i Prag. Tomas lyckades härvidlag bli objekt för TV-team i sådan utsträckning att nyhetstittare i Sverige genast kände igen honom vid hemkomsten till Sverige.

Även för En dag som idag arrangerade man en släppfest på Café Mumrik. Bandet var nu återigen förstärkt, mer permanent med Mi Rosenkvist, Andreas (Ante) Nilsson och Linn Saarinen, och mer av tillfällig karaktär av Linn Rosenkvist och Magnus Persson från lundagruppen Cykelparkering förbjuden. Dagen efter släppfesten spelade man på Fältbiologernas distriktsårsmöte.

Biologiska muséet efterfrågade gruppens hjälp för att underhålla barn vid ett arrangemang på Kulturnatten. Man försökte anpassa repertoaren för barn, men det visade sig vara “den vanliga publiken“. När biologiska muséet ånyo efterfrågade barn-DFG, för ett arrangemang under “kulturlovet“, fick man därför huvudbry - var det verkligen barn man skulle spela för? Denna gång visade det sig vara en regelrätt barnspelning, och i två omgångar fick man framträda för dagisgrupper. Magnus Lindén hade kontakter på ett dagis i Ulleråker, och tog tillfället i akt att arrangera ytterligare en spelning där. Barnen ville höra extranummer, och på förfrågan om det var någon särskild låt man ville höra igen kom först flera olika bud från barnen, innan en pojke klämde till med “jag vill höra alla låtar igen!“

Vid sidan av de sedvanliga spelningarna på Grand begav sig gruppen under hösten iväg på mer långväga spelningar. Först en grön festival i Karlshamn, och sedan en röd kurs - Tabasco - i Nässjö. Linn och Magnus från Cykelparkering förbjuden hjälpte till på dessa äventyr.

2001 SMULTRON OCH MCDONALDS

Nästa festliga arrangemang gick av stapeln i samband med bildandet av Attac Uppsala, där DFG spelade på bildningsfesten på Max och Marie. Med på scenen hade man nu en klarinettist, Johannes Ågerup, och under våren gick även Frida de Verdier och Kajsa Billius med i bandet

Våren 2001 innebar annars mycket repriser. Barn-DFG gjorde en ny dagisspelning i Ulleråker, och ett nya framträdanden på Biologiska muséet, på sportlovet och i samband med Kattens Dag.En andra repris var framträdanden på Grön Ungdoms riksårsmöte i Göteborg, på samma Hvitfeldska gymnasium som kulturnätverket spelat tre år tidigare. Ytterligare en repris var som vanligt en konsert på Grand. Under sommaren gick sedan även Källparksfestivalen i repris, med kulturföreningen DFG som arrangör, och DFG som ett av banden.

Turnerandet fortsatte med ett framträdande på en festival i Falun, och antalet bandmedlemmar var nu så stort att man talade om möjligheten att spela på flera ställen samtidigt. Det hela förverkligades när man fick förfrågningar att både spela på Färnebo folkhögskola och på en festival i Täby samma helg som flera bandmedlemmar planerat att åka till Miljöpartiets kongress och spela. Tre spelningar på olika orter samma dag blev dock för mycket, men man mäktade i alla fall med två, då Niclas tog hjälp av Andreas Sundström och Jonathan Moréen för ett framträdande i Täby samtidigt som kongressframträdandena pågick för fullt.

Flera bandmedlemmar begav sig till Göteborg för att demonstrera i samband med EU-toppmötet där. Vid sidan av demonstrationstågsmusik blev det också tillfälle för två mer officiella framträdanden. Först i ett seminarie-café, med Stefan Sundström som “förband“, och sedan på en lastbilsflak i samband med att Gudrun Schyman skulle hålla tal. Per Eric Rosén gjorde här sitt första scenframträdande med bandet, efter att tidigare jammat med gänget i olika sammanhang.

Under sommaren påbörjades inspelningarna av en CD-EP, med en egen version av McDonaldsreklamlåten Kom till McDonalds (Vi ger mer) som huvudnummer. Den ironiska versionen var egentligen signerad Cykelparkering Förbjuden. Men då Cykelparkering Förbjuden ofta spelade DFG-covers, och till och med spelade in en egen version av Alla älskar vi Amerika, kunder väl DFG spela in en CPF-cover - i synnerhet som CPF vid Källparksfestivalen inte själva tordats framföra låten, vilket då DFG i stället gjorde. På skivan medverkade Linn och Magnus från CPF och Andreas och Jonahan från Mullhippiar. CD-omslaget utformades som om det verkligen var McDonalds som producerat den. Avsikten var att sedan distribuera den till barn som åt på McDonalds, med en idé att de sedan skulle gå hem och lyssna på den, tralla med i första versen, och sedan förhoppningsvis få sig en tankeställare.

Hösten 2001 innebar en stor personomställning för DFG, då Tomas, Linn och Ante flyttade från Uppsala helt, och Frida och Kajsa delvis. I stället dök två nygamla medlemmar upp; Samuel Possnert mer permanent och Daniel Lexell vid enstaka spelningar.

Liksom under våren gick många arrangemang i repris under hösten. DFG spelade som vanligt på Djurens rätts Grandfestival, men även som caféband i samband med att Djurens rätt fått möjlighet att ha caféverksamhet på entreprenad vardagkvällar på Grand. Även Tabasco efterfrågade DFG:s medverkan igen, och liksom förra året kom Magnus och Linn till undsättning. En tredje repris genomfördes för Grön Ungdom Stockholm, i samband med att de arrangerade en Pigg-kurs.

I december genomförde gruppen vad som nog måste betecknas som den mest udda spelningen, och i vilket fall så långt från ett sammanhang med politiskt budskap som man rimligtvis kunde komma. Gamla Uppsala Historiskt Centrum bjöd på öppet hus och ville ha stämningsmusik i bakgrunden för att få besökarna att känna att de förflyttats tillbaka till Vikingatiden. Och till detta efterfrågade man DFG! Per Eric, Daniel, Samuel och Niclas åtog sig uppdraget och måste ha utfört det till belåtenhet, då man ett halvår senare åter fick förfrågan att komma tillbaka för ett liknande arrangemang.

2002 LÄGERELDEN OCH DUBBELSPELNING

I samband med USA:s invation av Afghanistan blomstrade ett nätverk i Uppsala, bestående av organisationer som på olika sätt fördömde kriget. Vid sidan av protesterna mot kriget arrangerade man en fest i Flogsta, och DFG var ett av banden på scenen. Alkohol och tobakslukten låg dock tung i luften, och man pratade om att införa en tumregel:aldrig mera spela på ställen där det röks och dricks.

Under våren genomförde gruppen succesivt inspelningar till det som skulle bli Vid lägerelden, på torget, i drömmen. Inspelningarna skedde under en mer utdragen tid än vad som varit fallet vid de tidigare skivorna, och slutresultatet delades upp på tre avdelningar. Lugna låtar med akustisk gitarr som huvudsakligt kompinstrument inrymdes under rubriken Vid lägerelden, där de mycket väl kunde framföras. Något mer rytmiska låtar som man haft på liverepertoaren fördes samman under rubriken På torget. Låtar där man mer tagit vara på inspelningsmöjligheterna och breddat arrangemangen hänfördes slutligen under rubriken I drömmen.

Vid sidan av inspelningstillfällena hade man också en knippe liveframträdanden. Internationella kvinnodagen stod man åter på Grands scen. Därefter anlitades man för en fest på Färnebo folkhögskola, där Per Eric och Simon lyckades med kraftansträngningen att åka sträckan Gysinge-Uppsala per cykel, medan övriga bandmedlammar tog bussen. Ett sista framträdande före sommaren gjorde man så vid ett arrangemang av Österledskyrkan.

Trots att man hade en färsk skiva att sprida blev det endast ett fåtal sporadiska torgmötesspelningar under valrörelsen -02. Dessto större kraft lade man dagen före valet, med en dubbelspelning. Först framträdde bandet i Miljöpartiets kulturnattstält på Stora Torget. Därefter gav man en förestållning på Café Mumrik. Med på scenen vid dessa tillfällen var åter Tomas Nilsson, på besök i Uppsala, och Linn Saarinen, återinflyttad till staden.

Nästa begivenhet gick av stapeln vid en djurrättsfestival i Lidköping, med stöd av Linn och Magnus från CPF, och därefter följde en traditionsenlig spelning för Djurens rätt på Grand. För lussevaka anlitade så Café Mumrik åter bandet för ett framträdande. Högtalarutrustningen gick dessvärre sönder under soundcheck, så man fick genomföra ett akustiskt program, vilket dock hade fördelen att man inte behövde stå på scen, utan kunde spela på golvet hos publiken.

2003 PLAYBACK OCH KRITIKERSÅGNING

Låten uppmärksammades även av Radio P1, men inte alltid i så positiva ordalag. Studio ett dristade sig till att “analysera“ jasidans och nejsidans EMU-låtar. DFG:s bidrag avfärdades med att:“det hörs att det är miljöpartister, de tror att alla kan sjunga, vilket låten bevisar att alla faktiskt inte kan“. Moderaternas Med en Euro på fickan fick i stället omdömet:“moderaterna har varit smarta nog att köpa in profesionella musiker“. Analysen kunde i stället ha lydit; “medan nejsidan består av människor som arbetar för något de tror på består jasidan tydligen enbart av köpt arbetskraft“. Dessutom missade Studio ett poängen att alla faktiskt kan sjunga Säg Nej till Euron!

Under våren genomförde gruppen annars vad som kanske måste betecknas som den mest kaotiska spelningen. Liksom förra året framträdde man den 8:e mars, men nu med Vänsterpartiet som arrangör. När man kom till Rådhuset, där festen skulle äga rum, satt ett anslag som hänvisade vidare till vänsterns bokcafé, då ingen hade nyckel till Rådhuset. Väl på bokcafét blev det kontrabesked, nu fanns en nyckel och festen kunde gå av stapeln som tänkt. DFG återvände till Rådhuset och klev på scen, bara för att stoppas efter en låt, då någon först skulle hålla ett tal. Denne någon följdes av ytterligare två talare. Alla tre tyckes vilja tala i en evighet, så när det åter blev möjligt att ändra scenen fanns utrymme endast för att framträda ett par låtar, innan Simon var tvungen att rusa iväg till nattskiftet på jobbet.

I övrigt bjöd våren på två traditionella spelningstillfällen. På Grand i regi av Djurens rätt och på Biologiska muséet i samband med Kattens dag. Med hösten drog valrörelsen i gång på riktigt och gruppen fanns på plats för att inviga Uppsalas Nej till EMU-center.